När det kommer till att lära sig något nytt fysiskt så är ju pojkarna grymt olika...
Elis är försiktig och tycker inte att han varken kan eller vågar förrän han verkligen kan det kan, medan Vidar bara gör och har kul tills han trillar.
Så med Elis är det mycket beröm som gäller, visa på att han visst kan och lova att hjälpa till med minsta lilla, medan Vidar får man acceptera att bli bortputtad om man vill hjälpa till och sen jaga ifatt honom innan han har kört ut på parkeringen..
Elis lär sig dock fort gick från att bara kunna stå lite granna på skidorna i början av veckan till att kunna åka lift själv (även ankarlift några gånger), ploga fint och även kunna åka nerför röda backar med rätt hög fart, svänga runt uppåkta pucklar mitt i backen, klara gupp när det dyker upp osv.
Vidar däremot var rätt nöjd med att bara åka rakt fram och totalvägra all plogning (för han upptäckte ju första dagen att då gick det långsammare...) och helt enkelt invänta ett magplask eller att bli uppfångad. Men sista dagen när Jimmie lackade ur på Vidars bromsningsvägran och satte villkoret att om han inte bromsade så fick han inte åka, så gick han med på att bromsa lite grann iaf.
Det gick kanonbra att åka skidor i 7e månaden, men det var lite folk som stirrade ibland.. Men hur kunde de veta att det är lättare och skönare för kroppen att åka skidor än att gå med foglossning? Det visste ju inte ens jag förrän jag provade...
Men att gasa på och köra stenhårt som syrran får vara till ett annat år, jag kan ju försöka skylla på att jag inte har samma benstyrka som hon har... jag menar, det är ju ändå sant :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar