Hoppla!

Elis tycker det är väldigt kul att "hoppla" antingen på pappa eller mamma, men finns ingen frivillig häst så kan man ju alltid ta till Nalle Puh...

Olydig..

När mormor o morfar var på besök fick Vidar lite nya kläder så han inte bara ska få ärva av Elis, men även Elis fick en present; en orange t-shirt med texten "I folg koa wort" som är dialekt från den delen av Österrike där vi brukar åka skidor. Översatt betyder det "jag lyder inte ett ord" o konstigt nog verkar Elis kunna både läsa o förstå detta för idag när han har den på sig är han extremt olydig o kinkig... vi får se hur mycket han kommer använda denna t-shirt... ;)

Mormor o morfar

Mormor o morfar var ju i Österrike när de blev mormor o morfar igen men så fort de kommit hem så kom de på besök o fick träffa lille Vidar.Mormor hade med sig stämpelfärg o papper så precis som Elis fick Vidar sina fötter på pränt.
Efter lite mat kan man gå med på nästan vad som helst, även när någon kittlar en under fötterna med en stämpeldyna...

Axel istället kanske?

Vi kanske borde gett Vidar namnet Axel istället för detta är hans favvo-plats... ;)

Invigning

Nu när Vidar är här blev det dags att inviga Elis ståbräda. Han älskade den i butiken men under första provturen var det inte riktigt samma mottagande... han gick med på att stå där i ungefär 3 sekunder o det under protest... dagen efter däremot gick det bättre, särskilt om man gjorde lite brum-brum-ljud o kallade det att "köra vagn" istället för att "åka vagn"... fortsättning följer antar vi...

Och namnet är....

....Vidar Stig Anton Hed.

De finns på riktigt!

När man var liten fick man höra att det inte finns några monster under sängen. Men för första gången finns bevis fångade på bild. De finns på riktigt!

Här syns ett sällsynt otäckt monster kravla runt under vår säng samtidigt som det tuggar i sig bilar.

Det hela började med att Elis maskerade sitt intresse av lillebror genom att leka med bilar. Att det råkade vara på lillebrors säng var bara en slump såklart, lillebror är ju inte alls spännande eller intressant... Men leken blev till slut för tråkig så bilarna kastades in under mammas och pappas säng.

Problemet var sen bara hur man skulle få tillbaka bilarna. Första försöket med ett skohorn misslyckades då räckvidden inte var tillräckligt stor.

Sista utvägen var då att krypa in och hämta bilarna! (Att ta sig ut visade sig vara en helt annan historia. Men det kan enkelt sammanfattas med; dras ut av pappa med fötterna först samtidigt som huvudet fick pressas platt mot golvet under våldsamma och högljuda protester.)

Mera ludd..

Nu när lillebror har kommit så är han ibland lite intressant iaf tycker Elis. Som t.ex. på kvällen när man ska leta ludd så kan man ju även kolla lillebrors fötter efter ludd...

Välkommen till världen!

I tisdags, dagen innan utsatt datum, bestämde sig Mini för att det fick vara nog med livet i mammas mage o tittade ut väldigt kvickt! Mini visade sig vara en underbar pojke på 3670g o 51cm.Han är pigg o hungrig o är inte rädd för att säga vad han tycker... men första leendet i sömnen kom oxå fort så det jämnar ut sig ;)
Läkarna har varit oroliga i lite drygt en månad för Minis hjärtfrekvens som varit för låg, så förutom extra kontroller den senaste månaden körde de även ett EKG på BB o det blir ett till om en månad. Nåt fel har de inte hittat utan det har nu istället skämtats om en blivande Gunde Svan eller andra elitidrottare med extremt låga vilopulser...
Själva fokuserar vi mer på att odla syskonkärlek, leta sömn o hitta ett passande namn... intervallträning kan vänta nån vecka iaf... ;)

"Faamon Sesti"

Idag fick Elis besök av "faamon Sesti" som Elis säger eller farmor Kerstin som vi andra säger.. Elis tog med faamon ut på promenad runt simhallen o kunde visa upp både traktorer o tåg o snö. Sen tyckte han att faamon minsann inte frös tillräckligt om fötterna utan skulle leka lite på gården innan faamon fick bära in honom motvilligt...Sen satte han faamons minne på prov o krävde läsning fram o tillbaka i samma böcker för att se vilka av barnen i boken som fanns på vilka sidor.