söndag 10 mars 2013

Österrike! Inte riktigt som jag trodde...

Förra söndagen tog jag flyget med båda pojkarna till Zürich o blev upphämtade av mormor o morfar i bil o sen styrdes kosan mot lilla byn Bizau i nordvästra Österrike. Där har vår familj varit en vecka om året i ca 20 år o nu var det alltså dags för nästa generation att göra entré. 
 Utsikten från sovrumsfönstret erbjuder utsikt över både längdspår o berg... Tröttnar aldrig på det!
 Förutom att Elis blev åksjuk mellan Zürich o Bizau o kräktes, så gick resan bra o pojkarna roade sig med både skidåkning o bus med mormor o morfar samt gamla o "nya" leksaker... Tänk att en ölburk kan va så skoj!
 Andra dagen till backen var pojkarna på strålande humör men efter att Elis kräktes igen i bilen så började vi bli lite misstänksamma.... Elis ville dock åka skidor så det fick han göra medan Vidar bars runt på morfars mage i bärsele. Men sen började det.... Elis fortsatte att kräkas o fick diarré o rejäl feber... Efter ytterligare en dag fick Vidar feber o frågan var bara om även han fått maginfluensan eller om det var feber pga de två kindtänder som är på väg fram..... Suck... Ingen mer skidåkning, ingen sömn, men däremot väldigt mycket tvättande av kläder o sanering av både bil o bilbarnstolar... Vilken semester!
Det visade sig dock dagen innan hemfärd att Vidar "bara" hade tandfeber o Elis hade slutat kräkas o var bara apatisk efter några dagars intensiv maginfluensa. Vi höll tummarna att det inte skulle bli någon förändring till det sämre för någon av oss så att vi skulle kunna ta oss hem med flyget... På hemresan var Elis så pass pigg att han kunde gå själv o diarrén hade lugnat sig (även om han under protest tvingades till att ha blöja på sig under hemresan fall ifall... jag ville inte hålla på med den typen av kladdiga kläder på flygplan o tåg osv...) så hemfärden gick bra förutom att Vidar vägrade sova på flyget utan valde att skrika mesta delen av den 1,5h långa flygningen... Så nu har jag upplevt det där med att folk vänder sig om o stirrar på en med den där väldigt tydliga blicken som säger "men för f-n, kan hon inte ha ordning på sina ungar??? ". Tackar särskilt de människorna för den upplevelsen, det värmde verkligen.... typ...

Hem kom vi iaf, o nu är de friska o babbliga o busiga som vanligt... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar