Öppet spår - så gick det!

Så blev det alltså dags för morfar, Henrik o jag att bege oss kl 4 på morgonen till Sälen för att köra

 90 km längdskidor...

Som ni ser på bilden gick jag i mål, o så även Henrik (fast bra mycket snabbare). 

Fäste fanns de första 4 milen, sen blev det plusgrader o både fästet, glidet o spåren försvann... då var det inte kul... Efter 7 mil var jag redo att lägga av, jag grät floder i Hökberg o var sjukt mycket mer slut o hade mycket mer ont i kroppen än t.ex. under Vidars förlossning... fast på alla andra ställen om vi säger så...

Men jag tänkte att så länge jag iaf klarar att stå upp o gå på skidorna framåt så gör jag det, o tur var väl det för ytterligare fem km längre fram blev spåren kallare o därmed kom fästet, glidet o spåren tillbaka vilket gjorde att det gick att diagonala igen. Då fick musklerna jobba annorlunda o orken började komma tillbaka, o när det bara var milen kvar så kom jag in i typ sjuttonde andningen så jag skidade på som en galning o började köra om folk o farbrorn i blått på bilden la sig bakom mig hela vägen in i mål. Tiden blev 8.42.45, att jämföra med 2009 när jag gjorde Öppet spår på 9.17.18... o den här gången hade jag inte kört mer än 6 mil på skidor innan loppet under hela vintern... bara löpning o styrketräning sen flytten o rullskidor i Växjö innan. Ganska nöjd!