Knöl i bröstet...

Förra lördagen upptäckte vi att Vidar hade en vindruvestor knallhård knöl/bula i bröstet o sen dess har det varit några turer på diverse sjukvårdsinrättningar... Idag var förhoppningsvis sista omgången röntgen och ultraljud, budet är just nu (de är inte helt säkra) att det inte är leukemi, inte benutväxt från revbenen, och en massa andra saker det inte heller är som jag inte ens minns... men vad det ÄR, vet de inte... de gissar på en fet j-la smäll från nåt av hans misslyckade klättringar som resulterat i en brosk-/blodknöl som ska självmant försvinna inom nån vecka...

 Första ultraljudet var rätt spännande tyckte båda pojkarna.

 O Vidar tyckte det var helt ok så länge han fick pilla, men sen när han inte fick det behövde vi vara 3 stycken som höll fast honom, samt en som höll borta Elis.... Likadant när det blev ännu en omgång röntgenplåtar.

Så sen i väntan på besked blev vi satta i ett rum som ganska snabbt blev tråkigt.... dessutom fick vi besked mitt i sovstunden så jag hoppas att jag hörde rätt genom alla skrik...

För den som vill veta alla turer o oturer med läkare/sjukvårdsinstanser, håll i er nu...
Vi hittade Vidars knöl när vi var i Helsingborg, blev rådda av barnakuten att åka in. Väl där sa de "men han har ju inte feber så den har han väl haft hela livet, ni får åka hem o ta det med BVC". Tack för den..
På vägen hem spydde Vidar i bilen, vi misstänkte åksjuka. Sen spydde han hemma på kvällen, 1177 avrådde att avvakta. På tisdagen börjar Elis o jag spy som galningar så det var visst kräksjukan Vidar haft...
På onsdagen hade vi 9-månaderskontroll o BVC bokar tid för knölen på VC på torsdagen.
På torsdagen tar friske Jimmie Vidar till VC medan jag väntar hemma. Någon ringer hem till mig:
"vart har jag kommit?"               "till Ninni..."
"vad heter dina barn?"               "ursäkta, vem är du?"
"mår dina barn bra?"                 "URSÄKTA??? vem är du egentligen o varför frågar du det??"
"bry dig inte om det. har du oroat dig för dina barn?"                 "jag säger inte ett skit om mina barn utan att veta vem du är!"
"jag heter Lovisa"                       "??? jaha...."
"jag har dina barn här"                "jag hoppas att min man är där också!?????"
"ja, han sitter bredvid"                "ringer du från vårdcentralen eller? är du läkare?"

Samtalet fortsätter fruktansvärt konstigt o obehagligt, o hon ställer massa konstiga frågor. till slut får jag prata med Jimmie o ber honom ta reda på vad som pågår, blir vi anmälda till sos eller vad är det?
Jimmie kommer därifrån med en remiss utan att få veta vart remissen går, o utan att få veta varför hon ringde mig o ställde de konstiga frågorna. Båda vi är mycket illa till mods, tror de att vi slagit Vidar eller?
På fredag morgon ringer jag VC o ber att få tala med ansvarig. Jag berättar om samtalet o att vi är oroliga för vad som pågår. Hon berättar att Lovisa tydligen mått väldigt dåligt o att de håller på att ta hand om dr Lovisas alla patienter från torsdagen för att se vilka som blivit illa behandlade. Vidar o jag får komma på blixtbesök på VC igen för det finns inte en remiss, inte en enda anteckning från besöket, precis som Jimmie o Vidar aldrig varit där. Hon remitterar oss genast till röntgen o barnakuten o där spenderar Vidar o jag resten av fredagen utan att få veta något. De tar blodprover för att kolla cancer också o säger att vi får komma på måndag igen för ytterligare röntgen och ultraljud. Måndagstiden blir sen framflyttad till tisdag men sen ringer de på söndagen för att säga att det inte är ok att vänta ända till på tisdag så vi får stå på standby under måndagen för en akutröntgentid istället. Då blir vi nervösa igen.
O så idag då så vet vi fortfarande inte vad det är, utan bara lite gissningar av en himla massa läkare o överläkare o specialröntgenläkare... Suck... Behöver nog gå o vila lite...