Idag var det som vanligt simskola för Elis men det blev en anmärkningsvärd dag. När han skulle flyta kom tjejen som utvärderar eleverna fram som hon tidigare gjort och undrade om han kunde prova att flyta utan det lilla flythundbenet han har händerna på men han sa bestämt nej.
Så kom hon till mig och undrade om jag kanske kunde hjälpa till för hon trodde nämligen att han ändå kan men svaret jag fick av Elis var ' varför' varpå jag tyckte att det kunde hon gott själv svara på för vi har liksom ingen tidsplan för hans siminlärning och han är ju redan duktigast i sin grupp? Så hon förklarade för Elis att när han kan visa att han kan flyta så får han ett märke som heter baddaren. Plötsligt såg jag hur hans ögon liksom tindrade och han släppte helt sonika hundbenet, bad henne säga 'klara, färdiga, gå' och när hon gjort det så flöt han iväg en liten bit. Så ville hon att han skulle göra det en lång bit och då gjorde han det, och sen ville hon att han skulle göra det med ansiktet nere i vattnet och då gjorde han det. Allt med händerna ihop i dykposition och benen sträckta. Sen hade han klarat baddaren och han ville inte göra något annat än flyta så resten av tiden. Så nu sitter första simmärket på tröjan och jag vet inte vem som är mest stolt, han eller jag?
